Jag har fått det kluriga uppdraget att skriva en krönika om hur man leder sig själv till att leva som man lär. Ja, ni hör, en hyfsat kraftig utmaning, eller hur? Ni, liksom jag, vet ju att det oftast är lättare med snack än verkstad.
Jag tror att ni som coacher också fått höra den jobbigt, klyschiga men sanna kommentaren; ”du har ju alla verktyg själv,” så fort du hänger med huvudet eller ursäktar dig. Hur gör vi då, vi som är ”experter” för att coacha oss själva?
En underlättande faktor för att coacha mig själv var att ändra perspektiv. Från coach till att coachning är ett verktyg i yrket. Det gav mig ett tillåtande förhållningssätt när jag själv inte levde efter konstens alla regler. Det gjorde mig nyfiken på att anta utveckling och utmana mig själv till möjlig förändring istället för att se perfekt uppträdande som ett måste.
En coachande fråga jag ställer mig själv regelbundet är, är jag en förebild för mig själv i det stora och i det lilla? Hur kan jag vara en förebild för mig själv i det storslagna, det yttre, i resultaten av det jag har åstadkommit? Hur kan jag vara en förebild för mig själv i det lilla, i det vardagliga, i mötet med varje människa? Frågeställningen har för mig blivit en bra inspiration och ledstjärna för att både driva mig själv framåt och vara glad och tacksam för det jag är och det jag har.
Göra tvärtom
Häromdagen slogs jag av ilskan och irritationen efter att jag hade fått ett möte avbokat i sista minuten. Jag gick igång på att jag visste att personen borde ha vetat sedan länge att hon inte skulle kunna komma. Ilskan och energiförlusten gjorde att jag fick världens bästa idé! Jag bestämde mig för att det som gör mig förbaskad ska hädanefter få ge mig idéer på hur jag verkligen inte vill vara och verka. Jag bestämde mig för rutinen - när något stört mig eller gjort mig arg, ska jag göra precis tvärtom mot personen ifråga eller mot någon annan under den närmsta veckan.
Nu kanske ni tänker smart och klokt, det ska jag tänka på, eller självklart och gammalt; kunde hon inte komma med något bättre? Registrera och lägg märke till din reflektion och fundera över vad den gör för dig och för världen och hur den är en förebild för nästa generation? Medvetenhet och självreflektion är coachens bästa nyckel för egen utveckling.
Uppföljning är avgörande
Bra idéer är aldrig bra nog om de inte följs upp. Så minnesregeln för alla våra idéer, klokheter, yttre inspiration och smarta strategier är att den måste hamna i vårt eget uppföljningssystem. Min devis är att uppföljning är avgörande för om något kommer ske eller inte, om något ändå sker utan uppföljning kallar jag det tur. Hur ser din uppföljningsagenda ut? Och när eller hur ofta går du igenom din uppföljningsagenda som försäkrar att du verkligen lever som du lär?
Emma Pihl driver bland annat företaget Inspirera och affärsområdet för coaching och grupputveckling på Inhouse.
Emma Pihl är utbildad coach, ICC och ICF, Kommunikologi, idrottspsykologi, Mastery University, NLP, UGL, KBT, samt leg sjuksköterska och en examen i Nationalekonomi och socialantropologi.
Micke
said:
|
uppföljningsagenda Kul att få tankeväckande inblickar att coacha och utvärdera sig själv. Jag använder själv en typ av GTD (getting things done) teknik som fungerar någorlunda. Jag skulle gärna vilja höra mer om Emmas uppföljningsagenda och hur hon använder den. |
|
Visa/dölj kommentarformulär
Nina Petersson är ägare och grundare av företaget 
Loading Poll...